Gerbiler
Här kommer en kort inledning om gerbiler och hur de lever ute i naturen.
Gerbiler, eller ökenråttor som de också kallas, är små gnagare som i vilt tillstånd lever i utkanten av Gobiöknen i Mongoliet. Eftersom de är ökendjur dricker och kissar de inte speciellt mycket. De lever i meterlånga gångar med bohålor som de fodrar med till exempel gräs och fjädrar.
De håller sig oftast till samma partner hela livet och är mycket sociala djur som inte mår bra av ensamhet.
Honorna brunstar ofta och de kan få många ungar under ett år. Efter ungefär 25 dagars dräktighet föder honan små blinda och hårlösa ungar. De ligger tätt ihoptryckta i en liten hög och ger ifrån sig små pip. När de fått päls kravlar de ut ur boet fastän ögonen inte öppnats så mamman får mycket jobb med att vakta dem och bära tillbaks dem till boet.
Efter 6-8 veckor kan ungarna klara sig själva och mamman börjar visa att hon vill bli av med dem. De brukar ge sig av självmant och leta efter ett eget revir, men om de inte gör det kör hon iväg dem.
Gerbilerna kom till USA som försöksdjur och började spridas som sällskapsdjur när labpersonalen snabbt fattade tycke för dem och tog hem några som husdjur och sedan spred dem vidare till sina vänner. På det sättet kom de till Sverige, jag tror att det var på 60- 70- talet.
Gerbilernas ursprungliga viltfärg kallas agouti, en blandning av svarta, beiga, bruna och grå hårstrån i olika nyanser. Denna ger gerbilerna ett bra kamoflage. Pälsen på magen och bakom öronen är gräddvit för att skuggorna som faller där inte ska synas och avslöja ökenråttan för rovfåglar. Om den ändå skulle bli upptäckt lurar svanstofsen, som är svart och alltså mest synlig, fågeln att ta tag i den. Då snurrar råttan runt och svansen går av så att råttan kan springa iväg och klarar sig.
De stora bakfötterna gör att de kan hoppa högt i den lösa ökensanden. Om två hanar träffas kan det vara bättre för dem att undvika varandra genom att hoppa undan än att slåss. En ökenråtta kan hoppa över en halv meter rakt upp i luften.
Numera finns det massor av andra färger än den ursprungliga viltfärgen agouti. De har bildats genom mutationer där vissa färganlag inte har gått i arv till ungarna.
Ökenråttor kan bli upp till 6 år gamla, men vanligtvis blir de runt 3-4 år. När de är fullvuxna är de cirka 20 cm långa om man räknar med svansen.
En ensam gerbil kräver mycket tid, speciellt en ensam hona som behöver extra uppmärksamhet under brunsten. Om man inte har massor av tid och vill slippa dåligt samvete ska man köpa två gerbiler, då kan de underhålla och kela med varandra och man behöver inte själv agera gerbilkompis hela tiden. Och även om man har mycket tid så är det bättre för dem att ha kompisar av sin egen art.
Frågan är då om man ska köpa en hona och en hane, två honor eller två hanar.
Om man köper en hona och en hane får man räkna med att det blir många ungar, väldigt många fler än man tror. En hona är fertil tills hon är runt 18 månader. Man måste alltså hitta en djuraffär som kan ta emot ungarna. Många tar bara emot nya när de inte har några kvar och på många ställen råder gerbilöverskott. Prata med personalen och gör en överenskommelse om att de ska ta emot ungar även när de har gerbiler inne. Räkna inte med att få betalt när affärerna redan har gerbiler. Det är lätt att tänka att "mina vänner vill säkert ha", men så många vänner är det nog få som har...
Om man har hittat en djuraffär som kan ta emot ungarna kan man köpa en hane och en hona och låta dem bo ihop. De ska helst inte vara könsmogna då är det lättare att få dem att hålla sams när man släpper ihop dem.
Om man inte vill ha ungar ska man köpa syskon av samma kön. Om man har två honor ska man inte ha hanar i samma hus/lägenhet eller låta dem känna doft från hanar, då slåss honorna så att blodet sprutar när någon av dem är brunstig. Hanar som känner lukt av honor brukar inte slåss.
En hona och en hane som är syskon ska inte bo ihop. Visserligen har vilda ökenråttor en "incestspärr" som får dem att avstå från att para sig med släktingar, men det är inte så säkert att den finns kvar på de tama. Den fanns i början men det har skett så många mutationer och sådant så den kan vara bortavlad vid det här laget. En kompis till mig hade en hona och en hane som är syskon. Hon trodde att de var två honor men de började para sig så hon förstod att de hade olika kön. Som tur var fick honan missfall, men det är inte bra för dem och om det skulle bli ungar kan de bli väldigt konstiga. Inavel är inte bra.
Gerbiler behöver ganska stora burar för att inte bli understimulerade. En låda av spånskiva med cirka 260 cm i omkrets är jättebra. Lite mindre eller större går också bra, men ingen hamsterbursstorlek. Höjden bör inte vara lägre än 60 cm, då hoppar de ut.
Visst kan en del råttor hoppa ur en sådan bur också, men då beror det oftast på att de har tråkigt eller att maten är slut. Då får man ge dem leksaker att sysselsätta sig med och självklart se till att de har ordentligt med mat och vatten.
En del står och hoppar för att dra uppmärksamheten till sig så att matte/husse ska komma och ta upp dem. De brukar då inte hoppa ut utan för bara väsen för att tala om att de finns.
Ett stort akvarium fungerar också bra som gerbilbur men man måste i så fall byta lock så att det kommer in ordentligt med luft.
Jag har provat flera olika sorters burar och kommit fram till att gerbilerna verkar trivas bäst i en träbur eller ett akvarium. Jag tycker att en träbur är ett mycket trevligare alternativ än en gallerbur, eftersom de i en sådan inte kan ägna hela dagarna åt att stå och gnaga i gallret, det är ju så trist att se när de står där och ser ut som straffångar.
Foderblandningar
Det finns en massa olika foderblandningar att välja mellan och flera av dem passar bra till gerbiler. Prova olika sorters smågnagarblandningar och papegojblandningar för att ta reda på vad dina råttor gillar bäst. Om de lämnar kvar mycket av en blandning är det ju ingen idé att ge dem den sorten. Det kan vara smart att efter att ha provat olika mat göra en egen blandning för då får de ju de sorters mat som de tycker bäst om. Antingen kan man blanda ut en gnagarblandning med annan mat som de tycker om eller så kan man göra en helt egen blandning. Ha pellets som bas så att de får de näringsämnen de behöver och blanda sedan i till exempel corn flakes, havregryn, rågflingor, knäckebröd, osaltade popcorn och jordnötter, solrosfrön och rispuffar. Prova dig fram och testa vad dina råttor gillar. Blanda inte i söt och kryddad mat bara, det mår de inte bra av.
Frukt och grönsaker
För att få ordentligt med vitaminer måste gerbilerna ha frukt och grönt. Det blir ju dessutom tråkigt för dem att bara äta torr gnagarblandning och så håller de lättare vikten om man de inte äter feta frön hela tiden. Det går bra med nästan alla sorters frukt och grönt men ge dem inte för mycket sallad, kål, plommon och liknande för då får de ont i magen. Prova dig fram, till exempel så älskar vissa rådisar syrliga frukter medan andra bara inte står ut med det.
Rester
Ökenråttor är allätare och äter mycket av det som vi gillar så ge dem gärna matrester ibland, men inte varm, kryddad och söt mat. Det går bra att ge dem någon sötsak ibland men det är inte bra för dem så gör det inte ofta. Använd ditt förnuft och ge dem inte saker som du är tveksam till.
Insekter och kött
Gerbiler äter gärna insekter. Till exempel den typ av larver som finns i frukt (ni vet, de där som ger en otrevliga överraskningar när man plockar hallon och äpplen i trädården) har visat sig mycket populär bland mina gerbiler. De har också ätit svartmyror som följde med en solros som jag tog in till dem, det såg ganska kul ut när de sprang runt i buren och jagade dem. Myggor tycker de också om. Om man inte gillar levande insekter går det bra med lite köttfärs istället. Funkar bra både rå, stekt och kokt, bara den inte är starkt kryddad. Alla gerbiler gillar inte kött, hundkex tycker de flesta däremot om.
Tillskott
En salt- och mineralsten är ett enkelt sätt att se till att råttorna får alla mineraler de behöver. Sätt upp en i buren så att de alltid har tillgång till den. Ett annat kosttillskott är vitaminer som blandas i vattnet. Det är inte så bra för djuren kan tycka att det smakar illa och sluta dricka. Dessutom behövs det inte om man ger råttorna en allsidig kost.
Vatten
Att hänga upp en vattenflaska i buren är det enklaste sättet att se till att råttorna har vatten. En vattenskål fyller de direkt med papper. Det bästa sättet att hänga upp vattenflaskan om man har en träbur är att borra ett hål i väggen, sticka in pipen och sätta flaskan på utsidan. Om man sätter den inuti buren gnager de gärna sönder den. Kolla varje dag att det kommer ut vatten ur den genom att peta lite på nippeln. Ibland blir det luftbubblor i pipen så att vattnet inte kommer ut.
Gerbiler tröttnar fort på sina leksaker och behöver mycket omväxling, men de glömmer snabbt bort sina gamla leksaker när de får nya. Därför behöver man inte köpa så många olika leksaker utan bara byta ofta mellan dem.
Hamsterhjul är en bra leksak som ger råttorna mycket motion och stimulans. Det ska inte vara av typen som har en tvärslå på varje sida utan av den där ena sidan är helt av metall och den andra är öppen. Detta på grund av att den ena råttan kan fastna med huvudet mellan tvärslån och ställningen som hjulet står på och kvävas medan den andra råttan springer i hjulet. Hjulet ska helst ha ett lager av plast eller metall utanför det nät de springer på så att de inte kan få ner fötterna genom nätet och fastna. Det gjorde en av mina gerbiler och bröt benet, men som tur var hade han brutit det på ett sådant ställe att det kunde läka och han blev frisk. Om det inte går att få tag i ett hjul med täckt utsida kan man fästa papp utanpå (fast de gnager hemskt gärna sönder den så var beredd på att få göra det många gånger...) eller så kan man om man är riktigt händig löda fast metallplåt runt hjulet så att gerbilernas fötter inte kan halka igenom.
Att sätta fast hjulet på väggen rekommenderas starkt, annars välter de bara omkull det och kissar på det. Sätt gärna fast hjulet med små krokar så att du kan ta bort det när de tröttnar på det.
Tegelstenar med hål att krypa genom, lerkrukor och burkar att gräva i, grenar och kottar att gnaga i och lådor med sand eller jord är andra saker som uppskattas av gerbiler. Använd din fantasi och gå ut i skogen och leta leksaker, men tänk på att alla leksakerna ska stå plant så att de inte kan falla över djuren och att de inte ska ha vassa kanter eller annat som djuren kan skada sig på. Kontrollera noga att grenar du ger dem inte är giftiga eller taggiga.
Man kan också bygga egna klätterställningar och tunnlar av träspill. Tänk bara på att inte bygga dem för höga, då hoppar råttorna ut. Bli inte besviken om de gnager sönder de fina byggena efter ett tag. Jag byggde en himmelssäng åt mina gerbiler i träslöjden när jag gick i sexan. Först bäddade de i den med papper och sov i den, men sedan kom de på att benen var väldigt bra att gnaga i och snart var hela sängen träflisor.
Tomma pappkartonger och toarullar är också bra råttleksaker. Dem kan de både krypa, gnaga och gräva i och klättra på.
Innan man åker och köper sina gerbiler är det bra att ha buren i ordning.
Lägg i bottenmaterial om du vill ha det, annars kan du lägga i papper och kartonger så gnager de sönder dem och gör på så sätt sitt eget strö. Detta dammar mindre än till exempel kutterspån. Ge dem inte papper med för mycket bläck på. Lägg i kartonger även om du tänker ha bottenmaterial så att de har något att gnaga och gömma sig i. Ge dem hushållspapper att bygga bo med, sätt upp vattenflaskan och ställ in en matskål. Om du vill göra det lite bekvämare för dig när du ska städa kan du ställa in en låda med kattsand eller vanlig sand i buren. Där brukar de vilja kissa och sedan är det bara att byta sand.
Nu är det dags att åka och köpa gerbilerna. Ta de som har klara, pigga ögon, fin päls och är framåt och aktiva. Titta på hullet så att de inte är magra. Be djuraffärspersonalen att ta upp dem i handen och visa hur man håller dem. Det gör inte så mycket om de inte är tama från början. Åk direkt hem med dem. Ställ ner transportlådan i buren, öppna den och låt råttorna gå ur själva. Låt dem sedan vara ifred en stund så att de får bekanta sig med sitt nya hem och alla nya dofter. Ta inte hem alla dina kompisar för att titta på dem, de får vänta några dagar så att gerbilerna får vänja sig vid sitt nya hem i lugn och ro och inte blir stressade.
När de vant sig vid sin nya miljö kan man ta ut dem och bekanta sig med dem. Uppträd lugnt och gör inga plötsliga rörelser, små gerbiler kan vara rätt nervösa och sprätta iväg för minsta småsak som de tycker verkar farlig. Sätt dig ner på golvet så är det ingen risk att de trillar ner och slår ihjäl sig. Låt råttan klättra runt lite på dig och nosa på dig.
När du håller dem i handen ska de ha stöd för bakbenen och liksom sitta på dem i handen, inte hållas fast hårt. Men våga hålla om dem lite så att de känner sig trygga och får lite stöd, då är det lättare att få dem att sitta stilla.
På bilden av Maja längre upp på sidan ser det ut som att jag håller henne i ett järngrepp runt magen men så är inte fallet, min hand är lätt kupad och hon sitter på bakbenen i den. Tummen håller bara försiktigt om ryggen på henne för att få henne att sitta stilla.
På bilderna av Ritso kan man se att hon har krupit upp och satt sig ovanpå handen, hon tyckte inte om att sitta inkrupen i handen. Det varierar alltså lite hur man ska hålla dem beroende på vad de tycker om. Som tidigare sagts: be personalen i djuraffären att visa hur man håller så att du ser hur det ser ut i verkligheten då är det lättast att förstå.
En del gerbiler är tama när man köper dem, andra är det inte, det beror på hur mycket man har pysslat med dem när de varit små. Begär inte att de ska sitta still i handen direkt. De flesta kan inte sitta still speciellt länge när de är vuxna heller, men en del slappnar av och kan till och med somna i handen på en.
Ta ut råttorna varje dag och greja med dem. Då blir de snart tama och en del står i buren och hoppar för att de tycker att det är så roligt att komma ut. Tänk på att försöka få dem att sitta stilla och ta det lugnt, om man bara låter dem springa runt på en blir de inte så tama. En del gerbiler brukar buffa och gnaga i kläderna och sitter inte stilla en sekund. Då kan det vara lite knepigt att få dem tama men låt dem hållas. Ta på dig en tröja som det inte gör något om de gnager sönder och låt dem buffa en lång stund. Klappa dem medan de håller på och ha dem uppe tills de blir trötta. Då sitter de still och om du klappar dem och gosar med dem då kommer de på att det är rätt så trevligt att sitta still.
Låta dem springa lösa
När dina gerbiler är handtama kan du börja släppa ut dem på golvet lite grand, men innan du gör det måste du rycka ur alla elsladdar och ta bort dem så att de är utom räckhåll för råttorna, annars kommer de snart på att det går att bita i dem. Ta också undan alla saker som kan falla ner på råttorna och sådant som de kan skada sig på. Sätt också för små hål som de kan krypa in i, till exempel bakom skåp, så att du slipper sitta och vänta i en evighet på att de ska komma ut. Jag hade en hamster som kröp in i kanalen mellan garderoben och väggen, klättrade upp och satt ovanpå garderoben hela dagen. Ha bara en råtta i taget ute om du känner dig lite ovan och håll god uppsikt över den hela tiden. Flytta dig helst inte och stäng inga dörrar när du har en gerbil ute. Om du måste flytta dig får du göra det utan att lyfta fötterna. Ihjälklämda husdjur gör ingen glad. Ha dem inte ute så länge i början och välj inte ett stort rum med mycket möbler. Då kan de tycka att det är otäckt och du får svårare att fånga dem. Fånga dem försiktigt när du vill ta in dem i buren igen. Jaga dem inte om du inte får tag på dem, då kan de bli rädda och inte låta sig fångas i fortsättningen heller. Lura dem istället genom att lägga en hink eller korg ner på golvet. De är så nyfikna att de inte kan motstå frestelsen att undersöka något nytt. När de gått in i hinken/korgen är det bara att lyfta upp den försiktigt och ta hem råttorna. Träna på att fånga dem så att både du och de vänjer sig.
När de låter sig fångas och inte är nervösa för att vara ute kan du ha dem ute längre och i större rum. Var fortfarande lika noggrann med säkerheten och ta inte heller upp dem på höga platser som till exempel fönsterbräden och bord. De fattar inte det här med höjder så bra så de kan gå rakt ut över kanten och bryta benen eller till och med slå ihjäl sig.